Kvinnors organisering är fan det vackraste jag vet.

Kvinnor som lyfter varann, kvinnor som stärker varann. Kvinnor som håller varandra om ryggen och som anstränger sig för att hjälpa varann. Det gör mig alldeles varm inombords när jag tänker på det. Vilket behövs, för vi lever i den djävligt kalla värld som kallas patriarkatet. En värld där kvinnor reduceras till objekt istället för människor. Där vårat värde alltför ofta blir till det marknadsvärde som män sätter på våra kroppar.

Kvinnors organisering har historiskt varit det sättet som kvinnor kunnat bryta sin isolering från samhället, tillsammans har vi brutit mark i mannens domäner. Rösträtt, rätt till arbete och deltagande på lika villkor i politik och samhällsdebatt.

Målet med mitt liv (eller så känns det i alla fall nu när jag skriver det här) är att hjälpa, lyfta, stötta och ge värme åt så många medsystrar jag kan. Antingen genom politiska reformer och förslag eller sister to sister. Och låta mina medsystrar stötta mig.

Därför är det helt självklart för mig att blogga i ett separatistiskt forum för kvinnor som sysslar med politik. Att bli uppringd av en politisk motståndare som vill stärka en i sitt politiska arbete är verkligen en demonstration av kvinnlig gemenskap och organisering. Så tack Åza Brennander för detta initiativ och bevis på systerskap.

Nu kör vi!